torsdag 24 februari 2011

Manic i dalen...



Ok, denna vecka befinner vi oss i Åre. Jocke drog på sig pjuckorna och axlade kameran ännu en gång för att leverera bra tv till världen. Själv så huserar jag på Holiday club och kapitalmarknadsdagarna tillsammans med ett gäng grymma medarbetare för att spegla dagarna och händelsen, samt livesända. A big thumbs up till Davidsson, FilmOla, Ek och Mediegruppen.
Och Jens...det här gör vi igen eller hur :)

onsdag 9 februari 2011

Алға Қазақстан!

Hemma igen, med en viss saknad måste jag säga. Kazakhstan gav ett mycket bra intryck. Vistt är det lite kaotiskt på många vis och inte så ordnat som Tyskland eller Sverige. Men människorna! En sån gästfrihet och vänlighetvar det länge sen jag stötte på i västvärlden. Eller vänta nu, aldrig ska det vara. Jag har aldrig stött på sån gästfrihet i västvärlden. Nu blev det rätt. Koll på omvärlden har de också vilket saknas här hemma. I Europa kollar vi på vad som görs i Europa och USA, i USA kollar dom på vad som görs i USA, i Asien kollar man på vad som görs i världen. Garanterat ett framgångsrecept för framtiden.

Jag måste ju givetvis berätta några godbitar som jag undanhållit er!
Till att börja med en bild genom sökaren på kamrat/kollega Pers kamera.
Kolla noga, i mitten!
 Han kände sig nog trygg där han var längst ut på banan med en krypskytt som övervakare!
På stadion fick vi nöja oss med militärer med pälsmössa och en liten ryggsäck. Ryggsäcken visade sig innehålla kamerautrustning. Kollegor kallade jag dom efter ett tag.
Sista tävlingen var herrarnas 30 kilometer klassisk stil. Då hade reglerna ändrats. Tur det då det bara var Kazakhstan och Japan som ställde upp. Japan hade en åkare. Kazakhstan två. Då fylldes fältet upp med Kazakher. Åtta Kazakher mot en Japan. Alla utom två Kazakher visste redan att de skulle bli diskade då det fortfarande inte fick vara fler än två från varje nation på pallen! Knasigt var ordet! Guld och silver till Kazakhstan blev det. Gissa vad det blev till Japan?
Sjukt publiktryck! Helt fantastiskt!
 Dombra är ett instrument som låter väldigt speciellt, lite twangigt på ett icke-Fendervis och är Kazakhstans nationalinstrument. Jag bad Akbota, en av de trevliga volontärerna på hotellet köpa en åt mig och det gjorde hon! Hon försökte lära mig en klassisk enkel sång på den men jag var väl kanske ingen naturbegåvning på Kazakhisk folkmusik om man säger så. Det var däremot vaktmästaren på hotellet som kom och spelade och sjöng för oss. Sen dök en militär upp och gjorde samma sak. Helt sjukt kul! Jag började förstås oroa mig för flygresan hem med denna klenod. I passkontrollen där de erkänt bistra vakterna ville titta på mitt pass, mitt visa och den lilla lappen med två stämplar på stämde jag upp en liten trudelutt, och döm om min förvåning när jag fick se två stora leenden och fick en liten spontanapplåd! Den höll hela vägen hem iallafall.
Dombran står lite bakom.

Ganska tufft faktiskt!
Här är en bild från Panfilov park. Jäkligt maffigt var det.
En bild på Öyvind från riggdagen. Hårt jobb minsann!
  
Glöm inte solkrämen Öyvind!

Som avslutning vill jag rekommendera en lyssning på den här!
Jag vill lova att det låter mäktigt när hela läktaren sjunger den för full hals, med höger hand på hjärtat och stoltare än en norrman 17:e maj.Jag slutar inlägget som det började, Алға Қазақстан!

Dobry vecher!

// Jocke

fredag 4 februari 2011

Biathlon, Almaty city och hästmjölk


Idag var det som vanligt tidig avfärd. Dock gjorde jag bara en tävling, skidskytte, herrarnas jaktstart. Det var kul eftersom Kazakhstan vann. Den fullsatta läktaren fullkomligen kokar när det händer. I vilket fall hade jag och Sandra, Anne och Pernilla bokat in en volontär som stadsguide. Hon tog med sig sin man och oss i en risig Passat och rejsade in till city.
Väl där gick vi en sväng på huvudgatan och shoppade lite. Sen bar det av till National museum där vi tittade på en konstig modevisning innan vi gick in på de tunga grejerna. Timur Lenk, Genghis Khan och deras djur. Var kul att titta på men ärligt, Museum i Sverige har kommit en bit längre tror jag! Iallafall hoppas jag att man kan få engelsk tolkning.
Gatumusikant i Almaty city
 
Provade lite snabbmat – Kebab med ris. Helt ok men inget att skriva hem om. Iallfall pratade vi om hästmjölk vilket man dricker här. Klart jag ville prova. Två flaskor inhandlades, en med häst och en med kamelmjölk. Fy f.n vad det smakade! Allstå hästmjölken smakade härsket, surt och helt enkelt skitäckligt! Det studsade i halsen några gånger innan det kom ner. Kamelen var lite snällare, smakade typ youghurt, fast äckligt.
Nä, gå inte på det, det är skitäckligt!

Lärde mig några fraser på Kazakh av de snälla volontärerna på hotellet. Svårt vill jag lova men jag har en fusklapp i mobilen som jag kan tjuvtitta på. Volonärerna som vi har på hotellet vill gärna öva på engelska. Dom är studenter som ställt upp för arrangörerna för att göra det lite enklare för oss och dom fungerar som tolkar. Vi lärde dom lite svenska och imponerades av hur lätt de hade att lära sig. Öyvind kom in och fick höra ”Hej jag heter Altyn, vad heter du?” och han blev lite spak!
Akbota, Talshyn och Altyn. Nope, jag har inte stavat själv!

På morgonen när vi kom till stadion var det väldigt kallt och fuktigt och efter ett tag började det regna. Å regna lite mer. Å blåsa. När skidskyttet skulle börja låg dimman tät över skjutvallen. Så tät att den första som kom in inte ens sköt. Man såg inte prickarma helt enkelt. Inte storbildsskärmen heller. Eller resultattavlan. Sjukt. Racet blev flyttat till fredag morgon. Alla blev dyngsura. Inklusive mina civila kläder som skulle bäras på kvällen. Vi skulĺe ta en buss in till Almaty på kvällen för att titta på stan, äta och fira en av fotograferna, Sandra som fyllde trettio. Några av oss gav upp och åkte till hotellet för att hänga upp alla blöta grejer istället. Vi tog en ”taxi” till stan och mötte upp alla andra. Vi promenerade en sväng för att se lite sevärdheter innan jag, Öyvind och Per drog iväg för oss själva, in på en kinakrog för att dricka en pilsner. Sen fick dom beställa ”taxi” därifrån till en restaurang som serverar klassisk kazakhisk mat som kokt fårhuvud och häst. Vi åt Beshbarmak, kokt hästkött på nån slags pasta. Jättegott var det faktiskt! Underhållning också då det spelades Dombra och lite annat till förinspelade bakgrunder. Mycket trevligt! Inte orkade vi vänta på bussen heller utan bad personalen beställa en ”taxi” till oss.
Dombra, dragspel, kobyz och ett instrument vi inte vet vad det är!

”Taxi” i Kazakstan betyder att man ringer en polare med en risig bil som kommer och hämtar en och lämnar en på förhoppningsvis rätt plats med andan i halsen. Man måste förstås betala också och priserna varierar en hel del. Från hotellet till stan – 2000 tenge. Från stan till hotellet – 5000 tenge.

Idag var det också ganska dåligt väder. Blev lite knas med herrtävlingen då man bytt sträckning på banan. UTAN att meddela TV. Smart. Alla blev mycket förvånade när den första åkaren kom in på vallen och bara åkte förbi, för tydligen skulle alla åka två varv mellan skjutningarna! Allt blev knäppt, tidtagningen, kameraplaceringen, ja allt! Imma på linsen var det också.
Till middag råkade jag beställa en förrätt bestående av rökt fisk och rökt fisk. Det var gott men jag var hungrig och beställde några köttrullar i bröd med ris och stark senap till. Mycket smakfullt på min ära!
Två tävlingsdar kvar. Sen hem. Skulle gärna åka tillbaka faktiskt! Trevligt ställe.



Vid rodret. // Jocke

tisdag 1 februari 2011

Hästkött, Sydkoreaner och röda kinder.


Igår blev det hästkött till middag. Ja inte bara hästkött, men nåt slags kallskuret. Till det beställde vi tydligen pommes frites och grekisk sallad. Men det var gott.
Jag kommer iallafall drömma mardrömmar om mackor när det här är över. Till lunch varje dag får vi en låda med en trippel grovbrödsmacka, en trippel vitbrödsmacka samt två kakor. Mums. Brukar skölja ner det med vatten. Har man tid kan man äta vällingsoppa till.

Nog om mat. Idag hade vi flest deltagare hitills! På herrarnas skidskyttesprint startade hela fjorton atleter. Eller atleter var att ta i, deltagare kanske. En man från sydkorea kom väl ungefär en halvtimme efter de andra i mål. Man fick hålla på prisutdelningen medan han lufsade runt banan. Jag skojar inte, JAG hade varit snabbare och träffat mer. Men han var lite lätt överviktig så det var nog bra för honom att genomföra loppet!
Ja, så här ser det ut typ... Taget från bussfönstret strax efter att Gurkan såg en gris slaktas.


Presidenten här i landet är VÄLDIGT populär. Måste han ju vara eftersom han fick 97% av rösterna i förra valet! Volontärerna jag pratade med tyckte att demokratin fungerar fint i Kazakhstan. Jag vet inte jag, men det känns som det är extremt stora ekonomiska skillnader Åsna vs. Lexus liksom plus att 97% inte verkar helt trovärdigt. Presidenten har iallafall råd med precis vad som helst. Typ att flytta huvudstaden från Almaty till Astana. Men vad vet jag, det kanske var precis det alla ville!

Det låter kanske som jag klagar mycket men jag gillar Kazakhstan. Folk är väldigt snälla och vänliga. Inte som min uppfattning om ryssar om jag säger så. God öl har dom också. Å fantastiskt väder iallafall uppe vid stadion. Nere vid flygplatsen där vi bor ser man inte solen för dimman av brunkolsrök. Däremot så är det mycket som känns provisoriskt. Typ mitt badrum. Rören sticker ut ur väggen, det läcker från toan och kranen, den sprutar åt alla möjliga håll!
Äsch! Nu klagar jag igen! Så här fina är iallafall Kazakhiska traditionella dräkter! Helt grymma, särskilt hattarna. 
I dessa traditionella dräkter delas medaljerna ut!
Sen kom det in en hel hög med rovfågelsfarbröder på läktaren en dag. Svintufft med en örn på armen. Respekt!

Nu blir det mat igen! Ikväll pekade jag bara på menyn och sa piwo. Då fick jag en öl och revbenspjäll av nåt slag. Gott. Igen! :)

På återhörande!

// J.